Här kommer del 4 ur den
spanska vinskolan Spanska viner att lagra
Vilka viner kan man eller till och med ska man lagra? är en fråga många ställer.
För det första vill jag åter peka på personliga preferenser. En del tycker att man måste lagra sträva viner med hög koncentration från exempelvis Toro. Andra älskar dem som de är. Så att ”ska” är något högst personligt. Men man kan i alla fall säga – i generella termer – att en del viner vinner helt klart på att lagras.
Obs! Tänk på att begreppen lagra och spara inte betyder samma sak. Att spara ett vin har inte mycket med utveckling att göra. Det har däremot lagra. Så när jag skriver lagra, betyder det att jag menar låta vinet utvecklas, mogna, bli mjukare, få större komplexitet.
Hur som helst, det finns viner som vinner på att lagras och de flesta är faktiskt röda. Visst går det att lagra vissa vita viner från Spanien, men de flesta bör drickas relativt unga. Detta gäller framför allt Ruedaviner, viner från Galicien, nästan alla mousserande viner, alltså cavor, och de flest andra vita viner från Spanien. Visst går det att lagra något enstaka Chardonnayvin från Kastilien La Mancha eller från Penedès, men det är mer undantag än regel.
På rödvinssidan hittar vi däremot ett veritabelt lagringsparadis. Nu börjar det blir svårt, men därför också väldigt kul.
Innan vi börjar prata om distrikt, är det viktigt att få klart för sig vilka egenskaper ett vin måste ha för att det ska vinna på att lagras. Och där är priset inte alltid avgörande.
För det första måste vinet ha en markerad strävhet, alltså garvsyra eller tanniner som det heter på fackspråk. Tanniner utvinns ur druvornas skal och har en konserverande verkan. Om vinet man dricker är för strävt, är det uppenbart att det måste hållas på ett tag så att vinet/strävheten mjuknar.
Den andra egenskapen, utan i egentlig rangordning, är att vinet har en uppenbar eldighet, det vill säga dominerande alkohol. Detta innebär inte att det måste stå 15 % på etiketten, men likväl att vinets alkohol ska kännas när man tar en klunk. Spritigt, säger en del om vissa viner. Då vet man, ned med vinet i källaren så att det mjuknar, att den överdrivna eldigheten försvinner. Alkohol är ju inte bara en smakbärare (alltså ger vinet extra smak), det är också konserverande. Nog så viktigt så att vinet inte dör.
Frukt är den tredje viktiga egenskapen för att kunna lagra ett vin. Detta är egentligen mest för balansens. Efter hand försvinner fruktigheten något och om man då lagrar ett vin som inte har fruktkaraktär redan från början, kommer vinet att kännas torr och tråkigt. Vin är ju trots allt gjort på frukt och då ska det också kännas.
Den fjärde och sista egenskapen som gör att ett vin vinner på att lagras är syra. Detta har också mycket med balansen att göra då den balanserar den tydliga fruktigheten som finns i ett vin. Men även syra har en konserverande effekt.
Med andra ord, om ett vin har en bra balans där dessa fyra egenskaper är påtagliga är vinet väl lämpat för lagring. (Sötma är också en egenskap som vi hittar i dessertviner. Generellt är dessertviner utmärkta lagringsviner då de ofta innehåller mycket alkohol, massor av frukt och en uppenbar syra. Däremot hittar vi inte tanniner – som sig bör – i ett vitt dessertvin.)
I Spanien hittar vi därför lagringsbara viner från framför allt följande distrikt:
Rioja
Gran Reserva eller Reserva som släppts efter den stipulerade tiden, fem respektive tre år. Dessa viner har ofta den goda egenskapen att de går att konsumera när de når vinbutikens hyllor, men de går också att lagra. Man får inte överdriva lagringspotentialen, men många Gran Reservor av äldre årgång (1982) är i dagsläget fantastiska. Själv drack jag för några år sedan en 1948 som var strålande. De mer modernt orienterade vinerna från distriktet som har en högre grad av både frukt och strävhet går också utmärkt att lagra, liksom vissa vita viner som legat på fat upp till ett halvår.
Navarra
Många viner av modernare snitt, ofta påfallande mycket dyrare än ett gängse Navarravin. Söta vita viner på druvan Moscatel.
Ribera del Duero
Generellt är viner från detta distrikt påfallande lagringsdugliga då de kännetecknas av tydlig fruktighet, bra garvsyra och balanserande syra. I området är beteckningarna Gran Reserva eller Reserva inte så rikligt förekommande, ibland står det bara Crianza, och även dessa viner går att lagra. Men se upp, de får inte lagras för länge, en handfull år, är ett bra genomsnitt. Sedan finns det topproducenter som gör viner som går att lagra i decennier.
Toro
Många viner går att lagra, men hur de utvecklas är ännu lite tidigt att svara på då Toros vinindustri genomgått en modernisering de senaste år. Men området liksom vinerna har stor till enorm potential.
Kastilien La Mancha
Område med en kader av vinproducenter. Mest tillverkas bordsviner, men nu börjar det dyka upp spännande viner med lagringspotential, ofta som bordsviner. Liksom i Toro är det aningen för tidigt att sia om utvecklingspotentialen av vinerna. Men en kvalificerad gissning är att många viner som nu hittar ut på den internationella arenan är veritabla lagringsviner.
Penedès
Här tillverkas det några av landets främsta viner, viner som dessutom inte bara kan utan bör lagras. Ofta har vinerna inslag av utländska/internationella druvsorter, som gör att de för en del känns mer tillgängliga. Kostar det så smakar det emellertid, men det går fortfarande att fynda.
Montsant
Nygammalt vinområde som fått mycket uppmärksamhet de senaste åren. Gör mycket prisvärda viner i en mer spansk/internationell stil, ofta med hög lagringspotential. Vinerna har ofta hög koncentration, bra fruktsötma och en attraktiv eldighet. Dessa viner kan lagras upp till tio år, de utvecklas hela tiden, får en mjukare, mer delikat, komplex karaktär.
Priorat
Ett av världens mest omtalade vindistrikt. Härifrån kommer viner med makalös lagringspotential – och ändå har vi inte sett mer än början. Vinerna är ofta producerade på framför allt Garnacha och Cariñena, två inhemska druvor, med internationella diton som komplement. Även de billigare vinerna, området är dyrt, går att lagra. Hemligheten bakom detta finns att hitta, förutom i vinproducenternas hårda ansträngningar, i jordmånen, klimatet och druvsammansättningen. Låt vinerna lagra i åtminstone fem år, gärna längre.
Murcia/Valencia
Det forna bulkvinsparadiset har spottat upp sig och producerar också riktigt bra viner med viss lagringspotential. Fortfarande är majoriteten av vinerna färdiga att konsumeras när de släpps, mycket på grund av att vinerna tillverkas på den inhemska druvan Monastrell som inte är känd som en lagringsdruva. Men även andra druvor används, inte minst Tempranillo och Syrah. Och det är dessa viner man ska leta efter om man vill prova på att lagra viner från dessa två regioner.
